My year in the US: Allmänna tankar och St. Louis

Tänkte nu ta och skriva på svenska också så att min kära bror inte får hjärtattack. Förra veckan handlade mest om skolgrejer, fastän kurserna här i regel är ganska lätta krävs det ändå en hel del arbete, framförallt när det kommer till mängden böcker att läsa. I de två kurserna i statsvetenskap jag har den här terminen har jag tillsammans ca 5000 att läsa + en hel del artiklar och dylikt. Utlärningsmetoderna här är mycket annorlunda än det jag vant mig med i den finska universitetsvärlden. Här påminner undervisningsmetoderna mycket mera om det finska gymnasiet, med mycket hemläxor och små "pop-quiz" och mindre vikt på tentamen medan det i Finland oftast är endast, eller åtminstone till hög grad, tentamen som avgör kursvitsordet.

Mentaliteten bland studerandena skiljer sig också jämfört med Finland. Medeltalet av kursvitsorden är allsmäktigt när det kommer till jobbsökning och det lägger en otrolig press på studenterna, åtminstone de ambitiösa, att få top resultat i varje kurs. Om man slappar hårt första året blir det lätt så att det är näst intill omöjligt att höja sitt GPA (Grade Point Average) för hela universitetstiden. Många arbetsgivare, speciellt i det nuvarande ekonomiska läget, tar inte ens emot ansökningar med lägre GPA än 3,5 (skala 1-4). Kanske det är just det som påverkar utlärningsmetoderna.

James Madison Park, ligger snett över gatan från Viking huset

Även professorerna skiljer sig skarpt från de finska. För det första så inleder de flesta doktoranderna sina doktorsstudier genast efter avklarad kandidatsexamen, och utför magistersexamen som en del av doktorsstudierna. Redan det första året (gäller säkert inte alla ämnen men jag vet att systemet är sådant i bl a aerospace engineering, political science och economics) väljer de ifall de vill vara research assistant eller teaching assistant (TA). I de flesta kurserna har man en-två föreläsningar i veckan, med profesorer, och en diskussiontimme med en TA. Alltså väljer doktoranderna (varav en del är blviande professorer) i ett mycket tidigt skede ifall de vill lägga större betoning på undervisning eller forskning. Jag vet inte om de professorer jag haft här som jag tycker att varit otroliga föreläsare "valt" den banan tidigt eller ej men tycker att det låter logiskt att ju tidigare man välje destu tidigare utvecklas man till en bra föreläsare/forskare.

Var inte oroliga, jag har gjort annat än varit i skolan också. Förra veckans onsdag (16.9) kom Nicole (Viking som bor i Milwaukee) till Madison och då nalkades det ju naturligtvis fest igen. Efter en hel del öl och yrsel i Viking huset åkte vi till Johnny O's, för 5,50 dollar pitchers (NICE). I baren har de några beer pong bord så till allas stora överraskning tog vi (random vikingar, kanske 8-9 st) över ett bord och spelade tills det var dags att bekanta sig med allas favorit amerikanske vänner, Jack and Jim. Efter att bekantat oss NOGA med dem kommer jag inte ihåg vad som hände utan vet endas att jag inte mådde särskilt bra följande dag.

På fredagen den 18.9 var det dags att packa the Viking Van. Louise, Eskil, Nathan och jag skulle åka och hälsa på Anna, Nathans flickvän, till St. Louis, Missouri. Hon jobbar för ett program som heter Teach for America. Idén är i princip att nyutexaminerade (alltså med kand. examen) personer jobbar som lärare i två år i usla, statliga skolor med nästan obefintliga budgeter. Det är mycket svårt att komma in i programmet eftersom det anses vara en mycket bra sak att ha på sin CV och dessutom delas det ut en hel del stipendier åt personer som deltagit i programmet, för fortsatt utbildning (Anna vill börja studera juridik) i de bästa universitetena i landet.

Nathan, Eskil, jag och Louise

Vi åkte i väg på fredagen på dagen och anlände till St. Louis ungefär klockan 8 på kvällen. Färden var ca 580 km lång och tog oss ungefär 7 timmar, eftersom vi stannade i Springfield, Illinois på vägen. Springfield är Illinois huvudstad och det var där Barack Obama meddelade att han ställer upp i presidentvalet i februari 2007.

Jag och Obama på samma ställe

När vi väl kommit fram blev vi direkt bjudna på en hel del dricka och hemlagad pizza. Efter några timmars festande blev det dags att gå ut och festen fortsatte till slut till en nattklubb som var byggd i ett vanlig egnahemshus. Utifrån såg det ut som vilket hus som helst men inuti var det inrett precis som vilken nattklubb som helst.

Hemma hos Anna och på hus-baren

På lördagen när vi äntligen vaknat och fått i oss morgonmål på en kvartersrestaurang körde vi till downtown St. Louis för att se the Gateway Arch WIKIPEDIA. Efter att ha promenerat igenom en park bredvid bågen kom vi äntligen fram till den. Jag hade alltid trott att den var ganska smal och fick först reda på att man kan fara upp i den dagen före vi åkte till St. Louis och jag blev således mycekt imponerad av storleken. Den är den högsta av människa byggda monument i USA. Intressant för oss finnar är att arkitekten som ritade den heter Eero Saarinen, Eliels son.

Vid bågens rot och utanför dörren till den lilla podden vi åkte upp i

Vi ställde oss i kö och efter diverse säkerhetskontroller och biljettköp ställde vi oss i en ny kö. Sakta men säkert närmade vi oss den intressanta spårvagns-linbane konstruktionen som tog oss upp till toppen av bågen. Det var inte ett särskilt stort utrymme och för att kunna se någonting måste man luta sig över en liten kant och se ut ur mycket små fönster. Vi fick åtminstone se en del av en St. Louis Cardinals - Chicago Cubs match.

Baseball stadion och vyn snett neråt från toppen av bågen

Efter bågen åkte vi till Anna och tog det lugnt en stund före det var dags att gå ut och äta och dylikt ända in på småtimmarna. På söndagen startade vi ca halv fyra och var äntligen hemma kring halv tio tiden. Det var väldigt roligt att åka till St. Louis och förutom mitt försök att argumentera med en halvdum typ som var övertygad att Obama nog troligtvis är en kommunist-marxist-fascist-nazist-muslim med planer om att döda hans mormor så var det en genom trevlig upplevelse. Det var dessutom skojigt att åka dit eftersom det är en typisk stad man troligtvis aldrig skulle besöka utan att någon man känner bor där.